English versionAntikens demokrati - ett skydd mot våld, maktkoncentration och korruption
Bildkälla: Wikimedia Commons
I sjätte århundradet f.Kr. var Aten ett oroligt och splittrat samhälle. Aristokratiska familjer dominerade. Spänningar mellan eliten internt och gentemot resten av folket ledde ofta till våld. År 508 f.Kr. gjorde det atenska folket uppror och i detta kaos lyckades en man som hette Cleisthenes organisera ett reformförslag som folket kunde acceptera. Detta system kallades
Demokratia – styre av folket.
Det tidigare aristokratiska systemet som byggde på att rika familjer styrde förkastades nu helt. Cleisthenes organiserade medborgarna i tio geografiska områden.
Alla atenska vuxna, fria män fick nu rätt att delta, tala och rösta på torget Pnyx i alla politiska frågor. Var och en av dessa män registrerades som en medborgare i demokratin, vilket var en total omvändning gentemot den tidigare aristokratiska organiseringen kring familjer och klaner.
Dessa huvudsakliga institutioner och mekanismer
inrättades för att undvika maktkoncentration och korruption:
Ekklesia – Den stora folkförsamlingen: alla fria, vuxna män hade rösträtt.
Boule – 500 slumpvis utvalda medborgare: Ettåriga mandat för att förhindra professionalisering och mutbarhet.
Dikasteria – Folkdomstol där 500 eller fler slumpvis valda medborgare dömer som en jury.
Euthyna – I slutet av beslutsfattarnas mandatperiod gjordes en granskning av deras handlingar och ekonomiska förehavanden.
Systemet höll i cirka 180 år, till år 322 f.Kr.
Brister i Atens demokrati: Begränsad inkludering – Endast en mindre del av befolkningen (fria, vuxna män) var medborgare, medan kvinnor, slavar och utlänningar var exkluderade.
Visa/dölj Mer om Antiken
Mer om antikens institutioner
Ekklesia – Den stora folkförsamlingen, den direktdemokratiska beslutande instans där alla fria, vuxna män hade rösträtt. Med cirka 50000 medborgare var detta relativt hanterligt. Dagens representativa demokratier kompromissar bort detta direkta deltagande på gott och ont för att kunna hantera större folkmängder.
Boule – Förberedande instans som bestod av 500 slumpvis utvalda medborgare: 50 från vardera 10 geografiska områden. Man hade ofta 2-3 möten varje månad. Ettåriga mandat och man fick inte chans till nytt mandat förrän efter tidigast tio år. Detta för att förhindra professionalisering och mutbarhet.
Dikasteria – Folkdomstol där 500 eller fler slumpvis valda medborgare dömer som en jury. Man hade rätt till viss ekonomisk ersättning för att möjliggöra att fattigare medborgare skulle ha möjlighet att delta.
Kleroterion – En mekanisk slumpgenerator av sten och trä med rader och kolumner av slitsar för identitetsbrickor som användes för att slumpa fram mandatperiodens beslutsfattare i Boule och Dikasteria.
Euthyna – I slutet av beslutsfattarnas mandatperiod gjordes en granskning av deras handlingar och ekonomiska förehavanden. Detta kan jämföras med nutidens lagstiftning för aktiebolag och organisationer att vid varje årsstämma besluta om ansvarsfrihet för styrelsen.
Ostrakismos – En gång om året kunde medborgarna rösta för att förvisa en beslutsfattare ut ur staden i upp till tio år om han ansågs för mäktig eller farlig för demokratin. Detta var en säkerhetsventil mot korruption.
Mer om brister i Atens demokrati
Begränsad inkludering – Endast en mindre del av befolkningen (fria, vuxna män) var medborgare, medan kvinnor, slavar och utlänningar var exkluderade.
Demagoger – Skickliga talare kunde manipulera folkförsamlingen, vilket ibland ledde till beslut som byggde på känslor snarare än förnuft, en form av politisk korruption.
Rättegångar – Politiska rättegångar användes ibland som ett verktyg av politiska motståndare för att smutskasta och fördriva konkurrenter.
Källor/lästips:
-
SO-rummet - Atens demokrati
-
Wikipedia - Athenian_democracy
-
Wikipedia - Kleroterion
- Bok: "Can deliberation cure the ills of democracy?" av James S. Fishkin
Nästa: Medborgarråd som metod att vitalisera demokratin
Upp